Ännu en helg har passerat, efter att ha varit på dans på lördagen, å spenderat söndagen me att spela tv-spel, så vill man ut!. Dock så grusas planerna något av att tankmätaren i bilen visar rött, så de får bli en klassiker, sätter kurs mot Kvisslan. Möts av en otroligt stark men nedåtgående sol, en vägg av nykläckt mygg å en sjö fylld av små vak. Tar lite motvilligt på mig jackan i den varma sommarkvällen å börjar kasta, genom myggsurret å den bländande solen upptäcker ja ganska fort att de mest troligt e sik som vakar, men fortsätter ändå i hopp om att det ruvar någon rovfisk ute på djupet.
Efter en till kännes lång timme å otaliga myggbett så är det enda resultatet en abborre, lika stor som draget, å som till råga på det släpper på land å hoppar tillbaka i sjön. Nä tålamodet tar slut å med ca en timmes sol kvar så far man till Landön istället. Sjön har nu intagit en rosa nyans, samtidigt som horisonten är brinnande orange, hänförd av utsikten glömmer man nästan bort att man är där för å fiska, så lite halvhjärtat låter man draget bryta vattenytan med varje kast. Inget som nappar, kan dock helt ärligt säga att det inte gör mig något ikväll. Går över till andra sidan ön å sätter mig på en sten, vevar draget sakta genom vattnet å bara myser.
Myggen börjar lugna sig, den nu ljumma kvällsluften känns skön i lungorna. Man är ju rätt bortskämd ändå, infinner sig med stillheten å bevittnar hur den glödande solen, darrande, går utom synhåll bakom träden. Inga fler napp, å efter en sista blick över sjön så går ja tillbaka till bilen, med mycket mer ro i kroppen än innan ja for ut. Handen på hjärtat, ibland kommer faktiskt fisken i sig i andra hand! Stay hooked!
fiske,
Kommentera