Det börjar som en protest mot tristessen, med några timmar kvar tills man kan åka till bror å hälsa på, å i Hallviken har far gått å tagit eftermiddagsluren. Nä ut me hunden i bilen å leta sig mot något vatten. åker mot Hammerdal å tar in på en av grusvägarna där ja tycks minnas jag sett nå sjö i förbifarten förut. Den första sjön ja passerar är helt igenvuxen, den andra likaså. Stannar till vid nästa "tjärn" ( som man lättsamt skulle gå runt på 7 minuter ) å börjar kasta medans hunden förnöjt attackerar några trollsländor. Utan förvarning så gör en stor fisk utfall mot draget som ja precis lyfter ur vattnet, lite chockad måttar ja ett kast bara några meter ut å de hugger! Det stretar på bra, å ja tycks se konturerna av en abborre i de dunkla vattnet. Motar bort hunden med foten å greppar linan med ena handen, å landar en fin, rundad abborre på nära kilot! Gapskrattande å förvånat blickar ja ut över sjön, hur kan det finnas sån här fisk i denna pöl av en sjö? Fortsätter kasta men inga fler borrar visar sitt intresse så byter till min favoritrapala, svingar ut å det hugger direkt. Ännu en fin abborre kämpar hårt innan den landas. Ja skrattar även denna gång å kastar ut igen, låter draget passera alldeles intill land, å.. en liten gädda biter linan itu, där försvann min Rapala... Förargat knyter ja på en ny lekan, samt en 30centimeters tafs, å fäster en blå Lotto-spinnare i den. Svingar ut å det nappar tametusan lika fort som draget tar i vattenytan, nu en abborre igen. Tar upp å gör om samma procedur ett antal gånger till, sjön nästan kokar av storabborre! Det går till den grad att fiskar som man normalt anser stora nu slängs tillbaka då de är för "små" Nackar dock en av dem åt hunden så ja slipper ha honom praktiskt taget i knäet så fort en fisk kommer nära landkanten. Till slut lugnar det ner sig, huggen kommer inte lika frekvent å ja gör ett halvvarv runt sjön innan ja låter spinnaren segla genom luften. Med höga förväntningar känner ja nått tyngre dra i min lina, för att lite besviket konstatera: Gädda.. aja en fin kamp å även den kommer upp på land. Nytt kast, ny gädda, samma ställe, samma storlek samma resultat. Går tillbaka till andra sidan, tar nån borre till å grubblar lite innan så far hör av sig på telefon. Packar ihop fisk samt redskap ( å motar en motsträvig hund ) å går till bilen, me en tung påse full me gröna grova borrar å ett stort flin på läpparna. Så nu längtar man redan till nästa gång, Stay hooked!
fiske,
Kommentera