hedmanslillafiske.blogg.se

 

När vädret inte tillåter, å de rycker i fingrarna, så få man fiska från land! Semesterdagarna här nere i Hjo tickar iväg, å de är så dags å blöta en krok i Vättern, trots motvind å meterhöga vågor. Sliter med mig Anton å vi åker mot (rätta mig om ja har fel) Eketorp, till en liten privat båthamn, å förhoppningsvis fisk! Stingsilden åker på, tillsammans med en tafs (aningen ambitiöst ja) å de första kasten måttas ut i de nästan turkosa vattnet. Det visar sig rätt snart att sjön är så svårfiskad som ja fått berättat för mig, då varje kast omedelbart dras ner i botten eller dras otaliga meter åt sidan, men skam den som ger sig! Byter taktik å provar ett bottenmete, tacklat med powerbait, i förhoppning om att nå utanför bränningarna. Ett lyckat kast å man lyckas ankra blykulan i botten, säkrar spöet å går för att prata med Anton, frågar om han känt något men får snabbt svaret: nej. Blickar mot mitt spö å ser spötoppen rycka till, kutar dit å gör ett mothugg men det som var dit vill inte fastna. Medans ja vevar in så öppnar sig skyarna, så Anton å ja beslutar oss för att reterera för nu, vi packar ihop å åker hem.

Kvällen börjar krypa sig på, fiskesuget ännu inte fullt mättat. Slänger mig i bilen å puttrar ner till hamnen, tar ut grejjorna å ställer mig på piren för att börja kasta. Vågorna har piskat upp sediment å bråte från botten, de vanligtvis klara vattnet är nu brunt å daskigt, inser att chansen för napp är minimal men uppskattar ändå på något konstigt vis att stå där ja står. Den pittoreska bakgrunden håller en vid gott mod å de glada gubbarna som nästan avlöser varandra i att fråga på grov västgötska: får du nån fesk?, vart kommer du ifrån?, Vättern/Hjo e bra fint va?, detta är stunder som förgyller ens dag! Magkurr påminner en om att de kan va dags å bege sig, ingen fisk nu heller men är nöjd ändå, så va kan man säga?, jo i love Hjo! stay hooked!