Kräftmjärdarna ligger där ute å väntar på oss, inte allt för motiverade med vädret som vi har mot oss drar vi ner båten i sjön. Pierre, Christer å far kollar igenom utrustning, jag å Anton ( aningen trötta båda två ) sätter oss å inväntar en guppig färd. Vi kastar loss å åker mot mitten av sjön, alle man mjuk i knäna för att parera vågorna. Väl framme påbörjas arbetet, vill inte riktigt kalla det semester, med upptagningen av mjärdarna. Den första kommer upp, pinpackad av kräftor!, glädjerop ljuder!. Men för varje följande mjärde minskar mängden innehåll, det börjar muttras om tjuvvittring å otur. Nåja några linor upptagna å det fylls på i "fångstboxen", så vi blir inte utan. En skakig kaffepaus med eskalerande väder å högre vågor får oss att öka takten.
Då vi börjar ana att slutet är nära, med bara ett par linor kvar, öppnar sig skyarna. Vättern visar verkligen sin stygga sida, å som ovan nordbo utan egentligen någon större sjövana av detta slag, kn man erkänna att en viss nervositet sätter in. Dyngsura börjar vi speja över sjön, den sista linan finns inte att se, å trots gps som hjälp tar det rikligt med tid att hitta bojkulorna. Till sist ser vi något som guppar, å vi påbörjar inplockningen, rätt fruktlöst då de flesta mjärdarna är tomma. Då vi är färdiga påbörjas en lång färd mot hamnen, vågor höga som båten möter oss, å samtliga ombord jobbar aktivt med att få fören att plana ut. Är vi verkligen på Vättern?, detta känns mer som ishavet då vatten konstant spolar över oss. När man så till slut ser hamnen genom väggen av dis å regn drar man en lättnadens suck, å vid landstigning skrattar man åt upplevelsen. In på den lokala grillen, en hamburgertallrik å hem för å få på sig torra kläder samt tina upp. Nog för det inte vart något trollingfiske men detta kommer ja inte att glömma, tack till alla inblandade! Stay hooked!
fiske,
Kommentera